Här återges inte skådespelet i sin helhet, endast de fornnordiska verserna med kort sammanbindande text.

Berättaren, Völvan, en sierska, kväder på ljóòaháttr:

Orons tid + har ängslat alla
i härnad går gud mot gud
Fränder bryta + fränders frid
Döda är dagligt dåd

Tacksam har jag + tecknen tytt om
Ingegärd den ljusa
Stiger snart med + storhets glans
upp som österns sol

Olof skötkonung kan inte acceptera att Olav Haraldsson, den digre kallad, gör anspråk på den norska kronan. Den förlorades till svearna vid slaget vid Svolder. Ragnvald i Skara, konung Olofs jarl, vill dock ha slut på de ständiga gränsfejderna med Norge och försöker få till stånd ett giftermål mellan Olav och sveaprinsessan Ingegerd. Hon blir frestad och kväder på galdralag:

Olav är ung + ämnad för makt
mot storhet strävar jag även
I brudblygt bröst + en brand nu tänts
av man jag aldrig mött
med eld jag aldrig ägt.

Ingegerd har inget stort hopp om att hennes far ska gå med på bröllopet. Hon får rätt. Olof Eriksson, av oss mer känd under sitt sentida tillnamn skötkonung, exploderar i fornyròislag:

Okrönte usling + övervikting
Norske niding + Nidarosdrägg!
Rövhåls like + rövarehövding
aldrig du äger + Ingegerds hjärta!

Men Ragnvald jarl fortsätter oförtrutet sitt lobbyarbete och vid alla svears ting i Uppsala 1018 tvingas han enligt lagen att gå med på vad mötet bestämt. Bröllopet skall bli av. Ingegerd sömmar en vacker fästmansgåva och sänder till Olav och jublar på bálkarlag:

Arton år jag + är till våren
konungs kona + kallad redan
Främste friarn + frejdad kämpe
väldig viking + väntar ivrig

Den sommaren väntade Olav vid Kungahällamed sjögilda skepp förgäves.Till hösten måste han snöpligen fara, sin brud förutan. Kanske var det nu han började kallas Olav den helige på grund av sin heliga ilska?
Berättaren för handlingen vidare i fornyrdislag:

Ragnvald jarl nu + rådigt önskar
Olav digre + Astrid giva.
Frestar kungens + frillodotter?
Vendisk skönhet + väl så vacker

Jo, faktiskt. Det verkar ordna sig med freden mellan svear och norrmän, men hur ska det gå för Ingegerd? Eller uttryckt i speakertext, som till föreställningen vänligen inlästs av ingen mindre än Hans Villius:

Olav är verkligen hågad. Vet sveakungen verkligen om det här? Kommer fredens och den trygga gränshandelns äktenskapsmånglare, Ragnvald, kanske att lyckas denna gång?

Men Olov skötkonung är urförbannad, på ren svenska, han brister ut i en ilsken drottkvætt:

Dig, din usle asgam,+ aldrig siktet sviktat.
Karsk, du stursk vill störta + statens trygga byggnad
för att handels hinder + häva. Sluta sträva
att min ätt mer viga + åt den norske torsken

han ropar: "Ha! Offra en strof i renaste drottkvätt på en sådan! Huru djupt kan man sjunka? Landsförrädaren Ragnvald skall lida livstids hängning på vatten och bröd utan sängakläder!"

Men just som allt ser som mest hopplöst ut kommer en kurir från fursten Jaroslav av Novgorod, Rurik den stores sonsons son. Hans mor var kejsardotter från Miklagård! En mäktig hövding, med blodsband bunden till svearna har skrivit ett märkligt brev på renaste drottkvätt:

Frid, O, låt oss fredligt + frände, våra länders
stöttestolta ättband + stärka - samman verka!
Att så gagna gott vårt + gudahelda välde
ilar jag till Olov + Ingegerd att tinga

Med andra ord vill han ha Olofs dotter vid sin sida. Han erbjuder Ingegerd en gyllene framtid -ja, ett liv i Rus och dus! Det här faller konungen på läppen. Ingegerd måste foga sig, men inser att hon har trumf på hand och ställer hårda villkor på galdralag:

Aldeigjuborg + önskar jag få
och Ladogasjön som förläning
Därtill som stöd + en storman svensk:
en vän av eget val
om saken skall på tal!

Olof tappar nästan hakan, men den politiska nyttan med bröllopet är för stor. Hon får vad hon vill.
När han får veta vem stormannen är blir han nästan vansinnig (på bálkarlag):

Lömska Lillan! + Lurad är jag
Högt förhandla + har du kläm på
Hjälp den djävla + jarlen blott, att
ur min åsyn + alltid vara

Bröllopet kan bli av och man väljer att förlägga det till Gotland, en neutral handelspartner. Historiskt korrekt? knappast troligt, men ändå inte helt otänktbart.

Las den väise, en uråldrig gute hälsar alla välkomna och utlovar mat och dryck till alla om de blott inte bär sig åt som galna svin. Han avslutar med en liten knäppt runhända på gutniska:

Gi nå plass + ti gildar stass
Bid ti Frej + u fruktbar bläi
men Kristus, han + kanhänd’ u kan?
rop’ sum ja, + rop’: ”Hurraaaaa!”

Alla hurrar för det nyanlända paret och det stora bröllopsföljet samt biskopen från det stora landet i öster.
Härpå vidtar en vacker vigselceremoni i extremt sammandrag endast beledsagad av gregoriansk sång.

Medverkande vid uruppförandet:

Ingegerd - Camilla Eriksson
Jaroslav - Mats Sundberg
Olof skötkonung - Bengt Åke Rundqvist
Völvan - Gun Westholm
Ragnvald - Bosse Carlgren
Prästen - Roland Olsson
Bröllopsvittnen - Susanne de Paulis och Björn Sundberg
Las den väise - Las Jakobsson
Speakerrösten - Hans Villius
Kören - Toftetten och WIBS
Sångsolist - Karin Strinnholm Lagergren
Lurblåsare - Petter Åkeson

Manus - Bosse Carlgren
Regi - Örjan Herlitz/Helena Kruthof
Ljud och ljud - PA-Kompaniet
Kostym - Modehuset Medeltiden och privata dräkter

Tillbaka till FORNNORDISKT